Ölmässan i Nacka 2010

Oj, vad mycket öl det finns. Provade mig främst genom intressanta sorter från våra svenska micro-bryggerier. Det mesta väldigt och ibland överraskande välgjort.

Kompletterar snart med fler länkar till andra intressanta bryggerier:

Dugges - High Five IPA var trevlig. (OBS! varning för irriterande och förvirrande hemsida!)

Hantverksbryggeriet - märklig Blåbärslambic, Alkemisten

Nynäshamn - Bötet Barley Wine 2008 & 2009

Närke Kulturbryggeri - Kaggen Stormaktsporter sitter kvar i munnen än...

Oppigårds - Hoppy Chinook och Bergmansöl

Sigtuna

Mikkeler (danskt)

...

Länkar till oktobernyheterna

Här är en blogg som listar de flesta länkar till svenska kritikers åsikter om Systembolagets Oktobernyheter:

Billigt Vin

...

Grüner Veltliner duell

Smart Grasshopper vs Leth (Ungern vs Österrike)

Färgen är snarlik med Leth en liten nyans gulare.

Doften av båda är även här snarlik med dominerande päron i båda. Man anar även en lätt kryddighet hos båda.

I smaken däremot, spretar ungraren iväg åt lite olika håll och Leth stoltserar med balans.

Leth känns prisvärd (75:-) medans Gräshopparn knappt prisvärd (64:-)

Faktum är att deras prislapp är nära gradering på Parker-skalan i mitt tycke.

Nu är jag snällare mot ungraren och kanske lite hård mot Leth så:

Smart Grasshopper: 69

Leth: 72

Leth är ett mycket användbart matvin kan tilläggas. Bra till tex. krabba, men funkade även finfint som budgetdryck till hummern i mitt fall (insåg att jag inte hade champagne hemma en söndagskväll med inpulshummer).

Bluff-Whisky! ?

Varning för The Latitude 55° !

Den kommer i Pet-flaska. Och här kommer varningen:

Plastflaskan luktar rök och tjärad båt - mums tänkte jag, men ajdå - är detta ett slags konstigt PR-knep för att lura till sig kunder med kärlek för rökig single malt-whisky?

Det kommer visserligen en subtil rökton långt bak i eftersmaken, men alldeles för sent för min smak. Whiskyn är snarare mjuk med lite fräsig bitterhet och eftersmakstoner av lite allt möjligt.

Blandaren till denna oktobernyhet är Grönstedts gamla mästare Folke Andersson. Undrar om han vet om att utsidan till hans FINEST BLENDED SCOTCH WHI... aha! ...jag avbryter mitt skrivande då jag inser att det inte är flaskan som luktar.

Det är istället snöret (en tunn båttampsliknande knophistoria) som håller fast informationslappen på flaskan som stinker!

Hmm... jag hade inte köpt flaskan om jag inte fallit för den falska marknadsföringen - eller vad det nu är. Blev nyfiken på den skarpa rök/tjärlukten som verkade tränga ut genom plasten.

Undrar verkligen hur de tänkte... och framför allt vad Folke A. säger om ett så brutalt övergrepp på hans nyansrika blandning.

Seven Giraffes

Seven Giraffes är en balanserad oktobernyhet med tydlig humlebeska. Här finns även friska citrustoner, vilket bidrar till att den även håller bra som sällskapsdryck. Hyffsat trevlig öl trots det knasiga namnet (som jag tror kommer av att de använder 7 olika maltsorter).

Zinfandel vs Primitivo

Jag råkade jämföra Turning Leaf med Mauro i förra posten och var idag tvungen att kontrollera hur det egentligen står till (köpte en halvflaska på väg hem från jobbet):
De är inte alls så lika som jag minns... möjligen tänkte jag på ett annat vin (möjligen Il Conte?) och lurades av att druvorna i princip är de samma.
Doft & smak:
Mauro - mer läder, snudd på kattkiss med syrligare eftersmak som inte funkar som sällskapsvin (för mig). Här finns mer tanniner utan att på nåt sätt tränga genom.
Turning Leaf - Sötare mer fruktigt; röda bär, mjukare, lättare att sippa på utan mat.
Pris: 60:- mot 82:- avspeglar ungefär vad jag tycker dvs. båda är nästan prisvärda.
Den enda tydliga likheten är den mörkröda färgen.

På Robert Parker-skala (100-gradig skala) blir det:
Mauro: 65-70
Turning Leaf: 68-73

[50-59 odrickbart, oacceptabelt; 60-69 under medel, ej prisvärt; 70-79 medel, prisvärt]
hela tabellen (länk)

---

Turning Leaf

Zinfandel från Kalifornien till hemlagad hamburgare:

Turning Leaf var dock lite av en besvikelse. Smakade och luktade aningen billigare än vad jag hade hoppats på. Zinfandel och Primitivo skall i princip vara samma druva (enligt DNA-undersökningar) och det slog mig hur snarlikt Mauro det smakade, i alla fall i minnet. Turning Leaf upplevdes tyvärr en aning blaskigt men samtidigt skarpt alkoholigt, dock funkade den ändå hyggligt till burgaren, då frukten kom fram en smula och vattnigheten släkte törsten.

Ingen direkt höjdare mao. Jag är ändå nyfiken att fortsätta prova Zinfandel, har en flaska Cline hemma som väntar på att avsmakas. På inköpslistan står dessutom Gnarley Head och Ravenswood.